In 1829, a young girl was sitting in her apartment window at Handelsgatan in Stockholm, singing to her cat. Out of sheer luck, an employer from the Royal opera heard her and brought her to sing for the opera director. She was accepted into their school for young performers making this the start of what would become an extremely successful career.
Jenny Lind - the Swedish Nightingale - would sing in Copenhagen, Leipzig, Wien, London and Berlin and in 1850 she made an extensive concert tour to North America. The tour made Jenny an enormous amount of money and coming from poverty herself (and because of the expectations of upper class society), Jenny donated large quantities of the revenue to charity.
In 1862 the Royal Academy of music started a scholarship fund in her name and since 1965, the Jenny Lind scholarship enables young singers to a concert tour to North America and Sweden, in her honor.
This year's scholarship holder is Josefine Mindus.
TRANSLATIONS
CECILE CHAMINADE
(1857-1944)
L’été | Sommar
Åh! Sjung, sjung våghalsiga sångare
glada lärka, lyckliga fink,
sjung och älska!
Just utslagna rosor fyller våra skogar med doft.
Åh, sjung och älska!
Solen förgyller de
med bullriga svärmar fyllda platanerna,
och utgjuter glädje.
Låt allt drunkna i dina magnifika strålar.
Åh, sjung och älska!
Hör du de ljuva orden på den lunga,
blomstrande ängen?
Skyarna välsignar den förtjusande själen -
den älskande frun - bredvid hennes make.
Åh, sjung och älska!
Text: Édouard Guinand
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
ADOLF FREDRIK LINDBLAD
(1801-1878)
En sommardag
O, ljuva sommarfläkt,
som mina kinder smeker!
O! huru svalt och täckt
din kyss min tinning rört!
Ditt glada sus jag hör,
då du med blomstren leker,
och mera skön du gör den dröm,
som nyss du stört.
Hör, vilken sång
ur sjö och skogar klingar!
Ack, tysta smärtan ned,
som än min ande tvingar!
Kom, milda sommarfläkt!
Av dina vingar täckt,
ingen glädje jag begär,
men ro mig blott beskär!
Hör, vilken röst
i dina suckar talar!
O! hur mitt kvalda bröst
du tjusar och hugsvalar!
Far, milda sommarvind!
Hälsa till björk och lind!
Deras frid jag njuta fick,
men blott ett ögonblick.
Mån tro? Jo, jo!
Vad månd’ det landet heta,
som har min älskling gömt, mån tro?
Det ville jag väl veta,
och om han mig har glömt? Jo, jo!
Lilla fågel, ge mig svar!
Du, som genom luften far,
dröj, o dröj! Säj, o säj!
Nej, du skyndar bort så fort,
bryr dig om mitt kval ej stort.
Ensam så min visa dör,
sjunger på en ton, som ingen hör.
Hur har den munnen talat,
som honom från mig drog, mån tro?
Hur har det ögat strålat,
som honom så betog, jo, jo!
Vågen hör jag slå mot strand,
fjärlin sitter still på hand
Dröjen kvar! Gen mig svar!
Nej, i flyn mig båda två.
Ack! Så gjorde han också...
ensam så min visa dör,
sjunger på en ton som ingen hör.
Poesi av: Adolf Fredrik Lindblad
Sparven
Muntra sparf i linden, gungande för vinden,
Kan du säga mig ditt ödes gång?
Härligt må det vara,
att kring verlden fara luftens väg så strålande och lång, luftens väg så strålande och lång!
Sitt på grenen stilla hvila vingen lilla,
qvittra om ditt liv en sommarsång.
Jag lever väl som en duva
Jag lever väl som en dufva
som har sin make bort mist;
af daglig ängslan hon trugas
allt på sin ensamma qvist.
Men bäckarna saktelig rinna,
de hinna dock hafvet till slut;
kärlekens sorger försvinna,
troheten varar den ut.
Poesi av: P. D. A. Atterbom
Frieriet
Ack Betty, av ditt ögonpar
ett dödligt sår jag fått.
Vi dröjer du att ge mig svar?
Du länge mig förstått.
Ack kära Jon, på dig jag ser
Och jag älskar dig mer och mer.
Men svara ja, det vill jag ej,
och vill ej heller säga nej,
och därför tycker jag som så:
Jag mig betänka må.
Ack Betty, minns i somras ju,
Hur säll, hur glad jag var.
Det var en gång, så sade du,
du skulle ge mig svar.
Ack kära Jon, nog är det så,
Väl kunde du mitt löfte få,
Men Jon och Hans och Matts och Pär!
I alla är jag litet kär,
och därför tycker jag som så:
Jag mig betänka må.
Ack Betty, huru grym du är,
Som så mig kan bedra.
Nog ser jag vad som håller här:
Du vill en annan ha.
Nej kära Jon, så hör då mig!
Skall jag nå’n ha, så tar jag dig,
men för att säga hur det är:
I ingen är jag riktigt kär,
och därför tycker jag som så:
Jag mig betänka må.
Poesi av: Adolf Fredrik Lindblad
Allegro
No. 10 ur "Posthumous Works", bok 2
FANNY HENSEL
(1805-1847)
Sehnsucht | Längtan
Längre och längre bort ljuder dansen.
Som tur är, är det tyst runt omkring mig på ängen
bara till mitt uppfyllda hjärta vill inte ro komma.
Hör! natten svävar genom rymden.
Hennes klädnad prasslar genom träden, tyst viskande.
Ack, precis så strövar mina drömmar och önsningar omkring -
brinnande av kärlek.
Poesi av : Johann Gustav Droysen
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
FELIX MENDELSSOHN
(1809-1847)
Andres Maienlied (Hexenlied) | Häxornas sång
Svalan flyger, våren segrar
och ger oss blommor till kransarna!
Snart rusar vi, tyst ut ur dörren
och flyger till den präktiga dansen!
En svart bock, en kvast, eldgaffeln, spinnrocken,
drar oss raskt likt blixt och vind
genom susande blåst till Brocken!
Omkring Beelzebub dansar vår trupp
och kysser hans starka händer!
En svärm av spöken tar oss under armen
och svingar elden i dansen.
Beelzebub lovar den dansande truppen, gåvor efter gåvor.
Ni ska gå vackra i siden
och begravas i mängder av guld!
En elddrake flyger runt taket och ger oss smör och ägg,
en grannen ser gnistorna flyga
och slår ett kors framför elden.
Svalan flyger, våren segrar
och ger oss blommor till kransarna.
Snart rusar vi, tyst ut ur dörren
och flyger till den präktiga dansen!
Poesi av: Ludwig Christoph Heinrich Hölty
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
CLARA SCHUMANN
(1819-1896)
Liebst du um Schönheit |
Älskar du skönhet, Så älska inte mig.
Älska solen, Med sitt gyllene hår.
Älskar du ungdom, så älska inte mig.
Älska våren, Som är ung varje år.
Älskar du skatter, så älska inte mig.
Älska sjöjungfrun, Som har många klara pärlor.
Älskar du kärlek, Så älska mig.
Älska mig alltid, Jag ska älska dig mer.
Poesi av: Friedrich Rückert
ÖVERSÄTTNING AV: M. HILLBERG
ROBERT SCHUMANN
(1810-1856)
Vogel als Prophet | Fågeln som profet
No. 7 ur Op. 82 "Waldszenen"
WOLFGANG AMADEUS MOZART
(1756-1791)
Durch Zärtlichkeit und Schmeicheln |
Med ömhet och vackra ord
Med ömhet och vackra ord,
vänlighet och charm,
Är det lättare att övervinna goda flickors hjärtan.
Men sura kommandon
oväsen, tjat och plågor,
kommer bara resultera i, att efter ett par dagar,
kärlek och trohet försvinner.
Ich gehe, doch rate ich dir |
Jag går, men jag råder dig...
OSMIN
Jag ska gå, men jag råder dig att hålla dig borta från skojaren Pedrillo.
BLONDE
Dra, ge mig inga order, du vet att jag inte klarar det.
OSMIN
Lova mig… För bövelen!
BLONDE
Hur vågar du? Dra! Lämna mig ifred!
OSMIN
Jag går inte en centimeter förrän du lovar att lyda mig.
BLONDE
Aldrig, din stackars dummer! Inte ens om du vore kejsaren själv!
-----
OSMIN
Engelsmän, vilka idioter ni är som låter era kvinnor göra som de vill! Vilket besvär det är att vara fast med en sådan varelse.
BLONDE
Ett hjärta fött i frihet, kommer aldrig ge efter för slaveri. Även man tillfångatas, är hjärtat fortfarande stolt att vara fri och skrattar åt världen. Dra!
OSMIN
Hur vågar du tilltala mig så?
BLONDE
Precis så!
OSMIN
Bara för det, stannar jag!
BLONDE
En annan gång, nu måste du gå! Dina ögon är i fara om du stannar längre.
OSMIN
Har jag någonsin skådat sådan fräckhet? Håll tyst, jag går, jag går! Innan du börjar använda dina knytnävar.
Ur operan: Die Entführung aus dem Serail
Libretto av: Gottlieb Stephanie
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
AARON COPLAND
(1900-1990)
Why do they shut me out of heaven? | Varför stänger de mig ute från himlen?
Varför — stänger de mig ute från himlen?
Sjöng jag — för starkt?
Men — jag kan sjunga lite “mindre”
Skygg som en fågel!
Skulle inte änglarna pröva mig —
Bara — en gång— till —
Bara för att — se — om jag störde dem? —
Men — stäng inte dörren!
Åh, om jag — vore herrarna
I de “Vita klädnaderna” —
Och de — vore den lilla handen — som knackade —
Kunde — jag — förbjuda?
Poesi av : Emily Dickinson
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
CARLISLE FLOYD
(1926-2021)
I'm a lonley man Susannah | Jag är en ensam man, Susannah
Jag är en ensam man Susannah.
Men ibland verkar det som att jag måste ha nån.
Nån jag kan älska som annat folk gör,
för det är ett ensamt jobb jag gör.
Min belöning är i himlen,
det finns ingen här nedanför.
Men ibland blir jag nästan galen,
jag behöver en kvinna så.
Jag är en ensam man Susannah,
gjord av kött, blod och ben.
Och jag behöver nån jag kan älska som annat folk gör.
För det är ett ensamt jobb jag gör.
Ur Operan: Susannah
Libretto: Carlisle Floyd
ÖVERSÄTTNING AV: M. HILLBERG
AARON COPLAND
(1900-1990)
I Bought Me a Cat | Jag skaffade katt
Jag skaffade katt, min katt var bra.
Jag matade henne varje dag.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade anka, min anka var bra.
Jag matade henne varje dag.
Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade gås, min gås var bra.
Jag matade henne varje dag.
Min gås sa håå. Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade gris, min gris var bra.
Jag matade henne varje dag.
Min gris sa nöff. Min gås sa håå.
Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade ko, min ko var bra.
Jag matade henne varje dag.
Min ko sa mu. Min gris sa nöff.
Min gås sa håå. Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade häst, min häst var bra.
Jag matade henne varje dag.
Min häst sa gnägg. Min ko sa mu.
Min gris sa nöff. Min gås sa håå.
Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Jag skaffade fru, min fru var bra.
Jag matade henne varje dag. Min fru sa "älskling".
Min häst sa gnägg. Min ko sa mu.
Min gris sa nöff. Min gås sa håå.
Min anka sa kvack.
"Tiddelida" var vad katten sa.
Amerikansk folkvisa
ÖVERSÄTTNING AV: M. HILLBERG
GIUSEPPE VERDI
(1813-1901)
Caro nome | Kära namn
Gualtier Maldé...
namnet på honom som jag älskar så
ristar in sig i mitt förälskade hjärta.
Kära namn som fick mitt hjärta
att klappa för första gången -
påminn mig alltid
om kärlekens ljuvligheter.
På tankens vingar
kommer min längtan att flyga till dig
och mitt sista andetag
kommer vara ditt, kära namn.
Ur operan: Rigoletto
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
JONAS FORSELL (1957-)
Med en fågel på sitt huvud
Så jobbigt det kändes när jag ur sängen klev
men vad gör det nu
när jag har en fågel på mitt huvud.
Hur ska jag få jobb när jag inget förstår
men vad gör det nu
när jag har en fågel på mitt huvud.
Ensam har jag varit
känt skuld i sämre kvinnors lag
har inte vågat handen
sträcka ut för att söka min livskamrat
men vad gör det nu
när jag har en fågel på mitt huvud.
Hur jag känslan av liv fick åter
med en fågel på mitt huvud
(han har en fågel på sitt huvud)
jag har en fågel på mitt huvud.
Hur problemfritt allt kan va!
Med en fågel på sitt huvud!
Poesi av: Anders Hasselgren
ÖVERSÄTTNING AV: M. HILLBERG
GUSTAV MAHLER
(1860-1911)
Lob des Hohen Verstandes | Pris av det höga förståndet
Det var en gång en djup dal,
i vilken en Gök och en Näktergal
ville slå vad om vem som sjöng
den vackrare sången.
Den som genom skicklighet - eller tur - vann,
skulle bära iväg priset.
Göken sa: "Tur för dig har jag redan valt domare"
och utnämnde direkt Åsnan.
"Ty han har två stora öron
och hör mycket tydligare vad som är dåligt
och vet också vad som är bra."
Snart flög de till domaren
och när de förklarat för honom hur saken låg till,
bad han dem att sjunga.
Näktergalen sjöng vackert,
men domaren sa, "Du förvirrar mig
- hee-haw hee-haw -
jag förstår det inte!"
Efter det sjöng göken sin stilla sång
genom terser, kvarter och kvinter.
Åsnan gillade det, och sa:
"Vänta medan jag ger min dom:
Näktergal, du sjöng bra,
men du, göken, sjunger fina koraler
och kan hålla takten.
Må det kosta mig ett helt land,
men mitt stora förstånd utser
dig till vinnare!
Koko! koko! Hee-aaaw!"
Poesi: Tyska folksånger
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS
RICHARD STRAUSS
(1864-1949)
Wie Schön ist doch die Musik |
Hur vacker är inte Musiken
Hur vacker är inte musiken,
men allra vackrast är det när den tystnar.
Hur underbar är inte en ung tyst kvinna,
men allra mest underbart är när hon är någon annans.
Hur skönt är inte livet,
men allra skönast är när man inte är dum
och vet hur det ska levas.
Ah mina kära, storartat har ni kurerat mig,
och aldrig har jag känt mig så lycklig.
Jag mår så obeskrivligt bra.
Nu tystnad. Nu ro. Ahh….
Ur operan: Die schweigsame Frau
Libretto av: Stefan Zweig
ÖVERSÄTTNING AV:
WOLFGANG AMADEUS MOZART
(1756-1791)
Nun liebes Weibchen, ziehst du mit mir | Nu kära fru, drar du med mig.
LUBANO:
Nu kära lilla flyttar vi till vårt nya lugna hem.
LUBANARA:
Mjau
LUBANO:
Vad var det där? Vad säger du? Skulle vi inte flytta ihop nu?
LUBANARA:
Mjau
LUBANO:
Men sluta med ditt mjauande och säg mig att du älskar mig!
LUBANARA:
Mjau mjau
LUBANO:
O ve, o ve, o stackars mig! Hon är förhäxad arma tjej!
BÅDA:
Mjau mjau mjau mjau
LUBANO:
Du stackars lilla, för alltid min. Hur ska jag kunna hjälpa till?
LUBANARA:
Mjau
LUBANO:
Kanske kan jag locka med mjölk? Kom! Kom! I huset finns det mjölk!
BÅDA:
Mjau mjau mjau mjau
Ur operan: Der Stein der Weissen
Libretto av: Emanuel Schikaneder
ÖVERSÄTTNING AV: M. HILLBERG
GAETANO DONIZETTI
(1797-1848)
Chacun le sait | Alla vet det
Alla vet det, alla säger det -
Regimentet över allt!
I alla taverner i Frankrike
är regimentet det enda som alla prisar.
I alla länder är regimentet
älskarens och fästmännens terror…
Men definitivt suverän skönheten.
Där är det! Där är det, där är det! För tusan!
Där borta, där borta, där bort! För bövelen!
Det vackra Tjugo-första.
Det har vunnit så många strider,
att man skulle kunna tänka sig att vår kejsare
göra alla soldater till marskalker av Frankrike i fredstider.
Ty det är allmänt känt att regimentet,
är det som segrar mest, det mest charmerande
- fruktat av ett kön, älskat av det andra!
Ur operan: La Fille du régiment
Libretto av: Jean Francois Bayard
ÖVERSÄTTNING AV: J. MINDUS